Pulverhäxan: krapp i grytan

Idag känner jag mig som en äkta pulverhäxa. Jag står på balkongen med mina grytor och det kokar och bubblar i dem. I den ena grytan bolmar det i en blodröd soppa och i den andra bubblar det smutsgult vatten.

Inte så konstigt egentligen, att folk tog kloka gummor för häxor. Kanske kom de in i en gummas stuga, en gumma som kunde mer om växter och växters användning än andra. En som visste hur man färgade eller kokade hälsosamma örter. Kanske hade hon en svart katt också, och besökaren visste inget och var även lite rädd. Man är ofta lite rädd för det man inte förstår. Någon gör på ett annorlunda sätt och kanske till och med ser annorlunda ut. Då är häxjakten nära till hands.

Nåja, inte är jag en häxa och inte har jag katt heller, men lite om växter kan jag.

Så vad har jag i grytorna denna dag då?

I den röda grytan färgar jag med krapp, Rubia tinctoria som den heter på latin.

Det är som vanligt en linneduk som ska få ett nytt liv med krapp. Men lin är en hårdnackad kompis och vill inte så gärna ta åt sig färg. Då får man ta till alla knep, precis som en äkta pulverhäxa.

Den här biten har jag först kokat i talltannin, sedan betat med aluminiumacetat och till sist doppat i kalk. Men trots alla mina ansträngningar vägrar linneduken att bli röd utan den stannar vid vackert rosa. Och jag nöjer mig med det. Den är sin egen och blir som den blir.

Den andra grytan då, tänker du, den smutsgula? Ja, där skurar jag en vit jeansjacka som jag ska färga sedan. För att tyget ska ta till sig färg måste det vara ordentligt rent från smuts och andra rester.

Då kokar jag tyget i vatten med 2 korkar hushållssoda och en skvätt diskmedel. När det har kokat sisådär två timmar, ja då börjar vattnet bli smutsgult, ibland helt brunt. Då vet jag att jag kan skölja tyget noga och så är det redo för vidare behandling.

Tidskrävande? Ja, men så roligt!